Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på utbudet.se. Genom att fortsätta, godkänner du användningen av cookies och våra användarvillkor. Detta samtycke är frivilligt och krävs inte för nyttjande av vår webbplats.
Bloggen
Det är inte alltid lätt att veta om en text man har skrivit är lätt att läsa. Att en text uppfattas lättbegriplig av textförfattaren är inte så konstigt. Författaren är påläst om ämnet, läser information som är gömd mellan raderna och är framför allt bekant med språket som brukas. Författarens uppfattning delas nödvändigtvis inte med alla läsare.
Sällan tillhör textförfattaren målgruppen den skriver för, målgruppen besitter ofta mindre kunskap om ämnet i fråga, men kanske även mindre vana att läsa i allmänhet. Det är viktigt att ha målgruppen i beaktning när texter produceras, framför allt när det handlar om läromedel. Hur ska man då bära sig åt för att nå de unga så att de faktiskt förstår? Specialpedagogiska myndigheten har skapat en broschyr som riktar sig till läromedelsproducenter. Broschyren vägleder och ger tips på egenskaper och funktioner som ökar tillgängligheten hos texter.
Nedan följer några exempel på egenskaper hos lättlästa texter enligt specialpedagogiska myndighetens hemsida.
• är inte är särskilt långa
• har ett personligt tilltal
• har omväxlande korta och långa meningar
• undviker långa substantiv
• undviker främmande ord
• förklarar tydligt orsakssamband
• är i aktiv form
• undviker abstrakta begrepp
• ger praktiska exempel
Som tidigare nämnt är det inte bara språket i sig som är viktigt när du skriver lättlästa texter. Läsaren har nödvändigtvis inte samma kunskap om ämnet, samma läsvana eller samma livserfarenheter. Därför är det viktigt att tänka på målgruppen när du skriver, särskilt när du skriver pedagogiska material. Utöver punkterna ovan tipsar även specialpedagogiska myndigheten om:
• använda vanliga ord, korta meningar och aktiva verbformer
• skriva informativa rubriker och nyckelmeningar som fångar in innehållet i ett avsnitt
• göra sammanfattningar som hjälper läsaren att vara orienterad i texten
• använda punktlistor och tabeller som gör det lätt att ta till sig informationen.
Genom hela texten ovan har vikten av lättlästa texter för att nå målgruppen diskuterats. Men vilka är målgruppen egentligen? Specialpedagogiska myndighetens svar på frågan om vem som behöver lättlästa texter är: Alla. Hur bra läsare man än är stöter man alltid på texter som är orimligt svåra och tunglästa. Men för vissa grupper är behoven särskilt stora:
• Barn, ungdomar och vuxna som håller på att lära sig läsa
• De som har särskilt stora svårigheter att lära sig läsa t ex på grund av dyslexi
• Barn, ungdomar och vuxna med varierande grad av koncentra- tionssvårigheter (t ex ADHD)
• Barn, ungdomar och vuxna med andra neuropsykiatriska störningar (t ex autism, Aspergers syndrom)
• Barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning
• Barn och vuxna med hörselnedsättning
• Vuxna med låg utbildning och bristfällig läserfarenhet
• Barn, ungdomar och vuxna med annan språklig och kulturell bakgrund
• Barn, ungdomar och vuxna med språkstörningar
• Barn, ungdomar och vuxna med motoriska och perceptuella svårigheter
Dessa grupper hittas ofta i skolan, både grundskola och gymnasium. Så när du skapar skolmaterial, skolinformation eller annat underlag för skola är det viktigt att att ha alla dessa grupper i åtanke för att faktiskt nå de unga.
Vanligt förekommande i texter, framför allt i skönlitterära texter, är inferenser. Inferenser handlar om att förstå hur en text hänger samman, läsa information ”mellan raderna”, och kunna koppla information i texten till den kunskap man redan har.
Om texten utsäger allt kan den uppfattas omständlig och omöjlig. För att göra inferenser måste skrivaren kunna utgå från läsarens kapcaitet. Joseph Conrad skrev en gång: ”Du förstår att som författare skriver jag egentligen bara halva boken. Resten är läsarens bidrag, där han med sitt medskapande, aktiva tolkningsarbete slutför verket. Gud give, att jag får begåvade läsare”.
Låt oss ta ett exempel:
”Farsta strand, 1 min” stog det på skylten ovanför spärrarna. Vilmer sprang nerför rulltrappan. Trots att han höll till vänster stod det folk i vägen. Precis när han kom ner på perrongen gick dörrarna igen och den blå vagnen åkte i väg.”
Den innebörd som läsaren får ut av detta stycke är någonting mer än bara en lista av de satser som ingår där. Temat rör sig om en kille som har bråttom till tunnelbanan, även om detta inte sägs rakt ut.
Men utan ett sådant tema blir det svårt att föreställa sig hur läsaren kan göra den rätta inferensen och relatera till textens innehåll. Inferenserna härrör alltså från det scenario som läsaren konstruerar vid mötet med texten. Vi skulle kunna föreställa oss någon som inte bott så länge i Sverige som aldrig åkt tunnelbana i Stockholm. Denna person kanske inte vet något om Farsta strand, att hålla till vänster i rulltrappan och blå vagnar. Då hjälper det inte hur bra hen kan läsa och hur bra svenska hen kan tala. Problemet med förståelse handlar här inte om språket och läsfärdigheten. Det är en fråga om kulturkompetens.
För att avgöra om en text är lätt att läsa eller inte är det inte tillräckligt att analysera textens språkliga uppbyggnad. Läsarens tolkning, föreställningar, förhandsvetande, förhoppningar, önskningar och mål måste också tas hänsyn till. Läsförståelse handlar alltid om ett samspel mellan text och läsare.
Även om målgruppen i stort är bestämd, kan det finnas stora variationer i intellektuell funktion hos läsarna inom målgruppen. En del läsare kommer ha lite sämre utvecklad metakognitiv förmåga. Vad som ligger bakom dessa läsares metakognitiva problem är en dåligt utredd fråga. Något som kan konstateras är att många av dessa läsare har en sent utvecklad intellektuell funktion, men man kan knappast bli medveten om kognitiva processer man ännu inte har utvecklat. När det handlar om skolmaterial och kommunikation med skolan, är det därför särskilt viktigt att texterna anpassas efter varje elevs olika nivåer av intellektuell förmåga.
Det finns flera metoder för att mäta svårighetsgraden hos en text. En metod är LIX. LIX = meningslängden + långa ord. Att mäta LIX-värdet på en text är inte helt rättvisande. Det är många faktorer som påverkar textens läsbarhet. Mätningen kan dock ge dig signaler om nivån i din text. Men LIX-värdet är som sagt inte det enda att ta hänsyn till när man skriver en text som ska vara lättläst. Producerar man skolmaterial för exempelvis SFI, är det viktigt att ta hänsyn till kulturella skillnader. Man kan inte förutsätta att läsaren till SFI-texterna kan dra slutsatser av information som finns mellan raderna om den informationen inte funnits tillgänglig tidigare.
Att skriva en text som är lättläst är inte alltid så lätt. Det är många saker att ha i åtanke, framför allt att läsaren kanske inte har samma förkunskaper om ämnet som du. Dessutom måste språket vara ”lätt” – till exempel ha ett personligt tilltal, ha omväxlande korta och långa meningar, undvika långa substantiv, undvika främmande ord, förklara tydligt orsakssamband och vara i aktiv form. För att testa om språket är lättläst kan man mäta textens LIX-värde.
• använda vanliga ord, korta meningar och aktiva verbformer
• förklara tydligt orsakssamband
• ge praktiska exempel
• tänk på läsarens förkunskaper inom ämnet
• skriva informativa rubriker och nyckelmeningar som fångar in innehållet i ett avsnitt
Vi på utbudet.se hjälper er att göra att ert material får spridning i Sveriges skolor - att ert material blir ett undervisningsmaterial i många klassrum. Vill ni veta mer om vilka fördelar som finns med att lägga ert undervisningsmaterial hos Utbudet.se? Kontakta vår försäljningschef: Edvard Lind
edvard.lind@utbudet.se
08-440 92 39
Vi ser fram emot att höra från er och hjälpa er att nå ut till morgondagens vuxna!
Publicerad 20231101
Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på utbudet.se. Genom att fortsätta, godkänner du användningen av cookies och våra användarvillkor. Detta samtycke är frivilligt och krävs inte för nyttjande av vår webbplats.